Hejhejbloggen
I onsdags bestamde vi oss, det fick vara nog. Adam, Alex och Karl hittade jobb i Red Cliffs men inte vi. Sasongen ar ju helt kord pa grund av varmen och den foregaende torkan sa inga bra jobb fanns.
   Sa, klockan 8 pa kvallen rullade vi ut ur Red Cliffs mot Melbourne. Natten spenderade vi i talt vid Great Green lake som var en valdigt uttorkad sjo for tillfallet. Dar traffade vi en possum som vi matade med brod.
   Nasta dag bar det vidare och vi bytte luftfilter till bilen i Bendigo. Efter lite obligatoriskt krangel kom vi in i centrala Melbourne pa eftermniddagen och kranglade oss till en parkeringsplats. Nu var det sa att ett tandstift pa bilen hade gatt och det gor att stressad stadskorning inte riktigt lampar sig. Jag gav mig ut pa quest och forsokte hitta en tandstiftsnyckel, eftersom vi tappat bort den vi kopte sist, men utan resultat. Under min quest bagagnade jag ett av Melbournes typiska transportmedel, sparvagnen, eller tram:en.
   Under tiden holls kontakt med vannerna ifran Hudiksvall som kvallen till ara var pa vag hem till sitt hus i en forort lite soder i Melbourne. Fram mot 8-9 tog vi och korde till dem eftersom vi kunde sova dar. Behover jag saga att det kravdes krangel for att komma dit?
   Hudiksvallarna bor 15 personer i ett stort hus som inte ar tillrackligt stort men de ar ack sa glada anda och riktigt trevliga. Vi hangde med dem ett tag och vipps var det dags att krypa till kojs i den gigantiska pansarhusbil som Sigge med flera har kopt. 
   Nasta dag blev det att kora in till stan och leta efter det enda hostelet med lediga rum som lag mitt bredvid centralstationen Flinsers station. Hostelet ar ett riktigt marknadsekonomiskt stalle dar man hyr bestick, bor hur manga som helst, betalar for internet osv. Hela stallet ar helt omysigt och kanns bara industriellt. Det hutlosa priset pa 28 dollar hjalper inte att forhoja intrycket direkt. En riktigt falla for backpackers som kommer hit forsta gangen och inte vet battre, eller som vi, inte har nagon annat att valja pa.
   Maxtiden man kunde betala i p-automaten var en halvtimme och nar Josef kom tillbaka 34minuter senare hittade han en bot som utfardats 2 minuter tidigare. 57 dollar.
  Jag fortsatte mitt uppdrag att hitta tandstiftsnyckel och hittade en hylsa men den passade saklart inte, tillslut hittade jag en riktig skitnyckel som var lika dan som en jag brutit sonder i Sydney, eftersom stiftet satt sa hart. Men det fick bli den tills vidare. Jag joinade Josef vid bilen och vi fick inte loss tandstiften. Harligt. Nu tankte vi att vi aker till en jarnaffar vi googlat innan och vi forsokte ta oss ut fran centrum men det var ju helt omojligt! No left turn, no right turn, no left, no entry, no left, no entry between 7am-7pm. Det tog oss 45 minuter att komma ut ur stadskarnan som var full med trafik och stessade manniskor. Vi kom till slut fram till Hudiksvallarna och parkerade bilen dar. Jarnaffaren hade ju stangt. Vi gick runt och fragade massa skrackslagna grannar om ett sparkplug tool men ingen hade. Jag fick en ingivelse och skulle forsoka ta ur det stift vi bytt i Sydney o ser man pa! Efter tva veckor i Elisabet var det helt mos. Tur att det var just det som hade gatt sa jag kunde fa loss det, men lite skrammande.
   Pa kvallen var det asiatfest hos Huddik och 23 asiater och nagra fler kom. Vi lagade mat och Simon och Povel kom med taget. Nar vi bestamde oss for att det var dags att aka hem gick ju inga tag forrens kl 5 sa det blev taxi in till hostelet och med forvantning om en riktigt god natts somn i en riktig sang somnade jag in. Vaknade kl 7 och svettades som  en galning. Melbourne ar riktigt svalt (30) i jamforelse med Mildura men rummet hade valdigt hog instangdhetsfaktor sa jag gick och duschade iskallt med mitt lakan som handduk. Nar jag stod dar och lat den iskalla, harda stralen varligt massera mina ommande lemmar kom jag att tanka pa nagot som Linnea sa kvallen innan. Ungefar: "Ni har gjort sa mycket och varit pa sa manga platser, ni har jobbat o massa." Jag kom pa att vi faktiskt hade gjort en himla massa saker och vi ska vara valdigt nojda. Men nu nar jag sitter har med mitt livs mest osmakliga juice fran 7/11 kan jag saga att det ar inte over an!

Erik