Hejhejbloggen
Jag har agt en katt.

Igar nar vi strosade runt i den lilla lilla staden Swan Hill hittade jag och Povel en djuraffar. Vi gick in med installningen att kolla pa lite djur och gick ut sprudlande av entusiasm over att skaffa en katt. Inne i en skabbiga lilla affaren fanns en liten liten bur med massa kattungar, ungefar 2 manader som trangdes och sag olyckliga ut. De talade rakt till vara hjartan och det verkade sjukt logiskt att ha en katt som liksom bodde i bilen och flyttade runt med oss. Jag orkar inte skriva alla anledningar till att jag var overtygad om att det skulle ga men jag vet att iden later lite dalig. Den ar inte dalig i alla fall. Vi pratade med de andra och fick blandade reaktioner. Vi bestamde oss i alla fall att ga tillbaka till affaren och efter forhandlingar fick vi ha katten pa prov och lamna tillbaka den utan refund om det inte kandes bra. Den kostade 50kr. Varldens sotaste katt hade vi nu och tog med oss den ut till floden och slog upp talten. Tiden som foljde var den lyckligaste katttiden i mitt liv (no offense Mimmi som ar min katt i Sverige). Den lille Hahn vart snabbt hemmastadd i taltet och efter ett tag vagade vi slappa ut honom mellan bilarna och talten dar vi satt o chillade. Hahn lekte, sov, at och chillade i kapp med oss dendar magiska eftermiddag/kvallen. Nar morkret foll pa tankte jag o Povel ta in Hahn for att morker=farligt men vi kunde inte hitta honom! Vi gick med lampa och sokte och tyckte det var sa konstigt att hahn var borta eftersom han hade hallit sig vid oss hela tiden innan. Efter en del oroligheter avslojade Simon att Hahn hela tiden hade sovit tryggt i hans famn. Vilken lurifax dendar Simon.
   Straxt darefter var det dags for att krypa til kojs och Hahn somnade tryggt pa min mage. Under natten kissade Hahn pa Povels sovsack. Typiskt Hahn att skoja sa. Pa morgonen gick Hahn upp och ner till vattnet med oss alla och tittade pa nar vi badade, sedan lekta Hahn bland alla saker nar vi packade och var med nar vi fick ta till startkablar till bilen for att vi spelat musik for lange. Nar vi kom in till stan var det med tungt hjarta jag tog den sott sovande Hahn fran baksatet, satte ned honom i en kartong och lamnade igen honom till petshopen. Han sag inte sarskilt lycklig ut men jag hoppas att han far ett fint hem och att han minns den lyckliga tid han spenderade med oss vid flodens kant.

Hahn, we(I) miss you!

Erik