Timman är sen kvällen innan avfärd. På sängen ligger all packning fint placerad och planerad in i minsta detalj. Kameran, mobilen och mp3-spelaren ligger färdigladdade och klara. Pass, biljetter och försäkringspapper ligger i mappen, inga problem. Allt är till synes som det ska i denna packningsidyll. Eller?
     Salem al Fakir sprider ett falskt lugn genom högtalarna i mitt snart tomma rum. Ett rum som datorn för tillfället ensam lyser upp.Tankarna far fram och tillbaka, "har jag glömt något" är ständigt återkommande. Stressen byggs upp mer och mer för varje minut som går. Det är något som grämer, något jag inte kan få grepp om. Musiken slår om som på beställning och är nu istället en upptempolåt som får min hjärna att gå på högvarv, idyllen har på några sekunder förvandlats till ett inferno av stress.
     Svetten droppar, ögonen blöder och fingrarna smattrar som en kulspruta över tangentbordet. Några minuters frenetiskt googlande följer innan lugnet åter lägger sig. På skärmen står de betryggande orden som fått mig att komma tillbaka till min packningsidyll. Tre djupa andetag, SMS "jag tror inte vi behöver ta med lakan" Send Erik Danielsson.

Adam